Mina föräldrar ville verkligen döpa mig till Charlotte, men den postkommunistiska regeringen sa att det var "för västerländskt" och tvingade fram en "lokal" version - Charlota. När jag fyllde 15 fick jag av mina föräldrar pengarna för att äntligen byta namn innan jag fick mitt första ID. Jag köpte en biljett till musikfestivalen istället. Så jag lever som ett stavfel mellan Charlotte och Carlota sedan dess.