När rädslan skär igenom ditt ego lämnas du i ett tillstånd av sorg som känns som slutet på allt. Det är som om livet har kollapsat och ingenting är meningsfullt längre. Men i just dessa stunder börjar något djupare att vakna upp. En tyst inre styrka börjar bildas, med stöd av samma naturkraft som en gång drev dig in i sorg. Den förvandlingen börjar när du förankrar din smärta till något som är större än dig själv. Det kan vara gudomligheten inom dig, eller den gudomliga närvaron som flödar genom dem runt omkring dig som erbjuder känslomässigt stöd när du behöver det som mest. I denna kapitulation händer något djupgående. Jaget blir en vän till sig själv. Men innan det skiftet var jaget sin egen värsta fiende, förblindat av egot och bortkopplat från sin sanning. Det är först när egot bryts som det verkliga jaget framträder, redo att hålla dig i handen genom det mörker som det en gång förnekade.