Jag insåg precis varför några av Melbournes kullerstensgator ger mig en sådan visceral känsla...

När jag var liten brukade min farfar ta med mig till platsen där han växte upp – en liten stuga mitt på Irland som hade varit i vår familjs ägo i hundratals år För att komma åt den skulle du gå ner på en gränd, tätt täckt med träd och buskar - "bóithrín", eller boreen på anglifierad iriska Det var som att vara med i en Tim Burton-film, den vägen var en tidstunnel till mitt förflutna - vi gick och skar lite torv från mossen och rostade bröd på den öppna elden, bokstavligen sittande inne i den enorma eldstaden Det är skönt att fortfarande kunna resa tillbaka i tiden, trots att jag befinner mig en halv värld bort från mitt andliga hem